Almedalen 2023: Vilket ledarskap behövs för en fri akademi?

Sveriges unga akademi lanserade i våras sin vision för 2030, där en av målbilderna är att svensk akademi ska präglas av ”frihet och ansvar”. Vid akademins seminarium i Almedalen diskuterades vilka egenskaper och förutsättningar framtidens akademiska ledare behöver ha för att ett sådant system ska uppnås.

Vid det fullsatta seminariet medverkade SUA:s ordförande Ronnie Berntsson och ledamot Johan Rockberg, samt Linnéa Carlsson - ordförande för doktorandkommittén vid Sveriges förenade studentkårer och Lina Nordquist - riksdagsledamot och gruppledare för Liberalerna.

Panelen berörde inledningsvis likheter och skillnader mellan akademiskt och politiskt ledarskap.

- Inom akademin är det viktigt att våga vara oberoende, att vara trygg i sin expertis och stå upp för den övertygelse man har, sade Johan Rockberg och frågade Lina Nordquist hur det funkar inom politiken.

- Jag gissar att vi är sämre än akademiker på att ifrågasätta våra egna sanningar. Förtroendevalda har ofta mycket svårare att se att jag har tänkt fel – jag måste tänka nytt, svarade hon.

Viktigt med tillit och oberoende

Diskussionen kom därefter att handla om olika utmaningar och förväntningar som akademiska ledare måste balansera mellan. Johan Rockberg tog upp några exempel: De ska leverera högkvalitativ utbildning i en snabbt föränderlig värld och detta i ett system som är ganska låst. Samtidigt ska de se till att vi värnar excellens och bygger vidare på kvaliteten inom enskilda forskningsinriktningar. Därtill ska de samverka med det omgivande samhället och samtidigt se till att inte bli ”köpta” av olika intressenter.

Om universiteten ska vara relevanta måste de stå för kvalitet och forskning grundat i trovärdighet och då måste de också vara oberoende, påpekade han.

- Om jag som forskare säger någonting och inte har förtroende, vem lyssnar till mig då? Skulle studenterna bry sig om vad jag säger? Skulle näringslivet lyssna på mig? Skulle politikerna göra det? Nej. När det finns tillit till ämneskompetensen och att jag som forskare kan lösa problemen, då kommer vi nå en högre trovärdighet och ha en högre relevans och kommer också att skapa större nytta.

Även Linnéa Carlsson från Sveriges förenade studentkårer tog upp autonomins betydelse. Hon betonade också vikten av kollegialitet - att skapa arbetsmiljöer där olika röster har mod och möjlighet att komma till tals och där kunskap och argument är överordnat maktpositioner.

- Konsensuskulturen kan ibland vara väldigt stark inom akademin. Det är viktigt att den akademiska ledaren inte blir en mellanchef som har fokus på att driva igenom effektivitet och excellens. Vi ska ha en effektiv och god utbildning, men det får inte ske på bekostnad av andra aspekter, som vetenskaplighet. Vi vill ha en dekan som är en kollega och som bedriver kollegialitet, förklarade hon.

"Elefanten i rummet"

Lina Nordquist tog avslutningsvis upp ”elefanten i rummet” – regeringens starkt kritiserade halvering av mandatperioden för externa ledamöter i lärosätenas styrelser, från tre år till 17 månader.

- Det är inte så att Liberalerna vill förvandla alla lärosäten till en liberal tankesmedja som bara ska snyta ur sig en massa liberala svar på liberala frågor. Det handlar, precis som UKÄ-uppdragetLänk till annan webbplats. att se över cancelkulturen, om att friheten måste försvaras. Det är inte ett sätt att bestämma vad människor forskar på eller vad de lär ut. Ni behöver inte lita på detta, men så är det - så det så, sade hon med en gnutta självdistans i tonfallet.

SUA:s ordförande Ronnie Berntsson fick sista ordet och konstaterade apropå Lina Nordquists inlägg att diskussionen lär fortsätta framöver.

Författare